När jag var 15 år blev jag uttagen i skånelaget, en enorm lycka just då såklart. Där fick jag möjligheten att spela ihop med bla Sabina Jacobsen och Maria Radermacher som idag spelar i landslag och elitserien. Men lyckan krossades snabbt när jag skadade mig på det allra sista träningslägret, bara veckan innan vi skulle åka iväg till Sverigecupen (så Emma jag vet vilken känsla du har). Men bara året efter fick jag en ny chans i skånelaget, då vi spelade Juniorelitcupen. Nu klarade jag mig undan skador och kunde följa med, en rolig erfarenhet som jag haft med mig långt efteråt.
Blev även under den här tiden tränare för första gången. Lågans flickor födda 94 tränade jag i nästan sex år. Något som tog mycket av min fritid, men som gav så otroligt mycket tillbaka. Då jag älskar att arbeta med barn och ungdomar var detta något som passade mig perfekt.
När jag var 17 år spelade jag min första A-lags match, minns det som igår, nervösare har jag nog aldrig varit. Efter några år i damlaget i Lågan så tog jag studenten och flyttade till Malmö. Jag började spela i Dalhem (med Honken som tränare) och det gick ganska bra för oss, tror vi blev trea i serien. Drog på mig en knäskada och blev opererad i augusti. Men det blev en säsong till i Dalhem innan allt fler bestämde sig för att lägga av. Laget drog sig ur div. 1 och hamnade då automatiskt i div. 3. Själv var jag sugen på att satsa ett år till och valde då att gå tillbaka till Lågan, som fortfarande spelade i div.1. Det blev ett tufft år med mycket pendlande, det är ca 6 mil till Hörby, som jag körde till fram och tillbaka fyra gånger i veckan. I slutet blev det för mycket och efter sista matchen bestämde jag mig för att ta en time-out från handbollen.
Honken pratade om att han skulle behöva en hjälptränare till hans F97 lag i Dalhem och jag var inte sen att hoppa på det. Som tränare fick jag ju hålla igång med handbollen ändå och jag hade faktiskt saknat att vara tränare. Jag har inte ångrat det en sekund, ett helt underbart gäng med tjejer och föräldrar som jag fått lära känna. Att tjejerna dessutom är fantastiskt duktiga på handboll gör ju det bara ännu roligare och utmanande.
Det har varit riktigt skönt att inte spela den här säsongen, men de senaste veckorna har suget kommit tillbaka. Stack ner på damernas träning i måndes och i torsdags, vilket var riktigt kul. Blev erbjuden spel till helgen, papper skrevs på och skickades in till handbollsförbundet (då jag fortfarande tillhör Lågan). Men tyvärr hade övergångsperioden gått ut bara dagen innan och jag kan inte byta klubb förrän i april. Lite surt då det hade varit kul att spela igen, men får väl helt enkelt hålla mig till nästa säsong.
Sist vill jag bara säga tack till alla er söta som kom ner till matchen idag bara för att kolla på mig, blir så glad i hjärtat av ert stöd :)
1 kommentar:
Vill bara tacka för din trevliga och informativa blog. Här kunde vi som inte hade möjlighet att vara på plats i steg 4, följa dina spännande referat. Toppen!
Och tack för allt bra jobb du och Honken gör för våra tjejer.
Kram Anette, Tess mamma.
Skicka en kommentar